Svenska kyrkans tro

Tro är en erfarenhet av Guds närvaro i liv och död, ett livsmönster som kan göra livet begripligt och meningsfull i både glädje och sorg. Gud syns inte och kan inte påvisas genom vetskapliga experiment. Gudstron är som kärleken, något vi behöver och lever av när vi får ta emot den och gärna ger vidare.

Kristen tro

Den kristna tron handlar om Jesus från Nasaret, människan som Maria födde och som vid sitt dop blev bekräftad som Guds egen son, den utvalde. Jesus kallas också Kristus. Kristus betyder ”den smorde”. Regenter smörjs med olja när de tillträder. I vårt kristna liv är Guds Son ledaren och förebilden. Jesus påminde lärjungarna många gånger om att det han fick vara med om i sitt liv skulle de också vara beredda på. Detta gäller även inför döden.

En tom grav går att förklara bort rätt lätt. Kroppen är bortflyttad. Men den påtagliga förändring de sörjande genomgick bygger på egen erfarenhet av att döden inte gjort slut på den goda relationen. Kraften och modet att gå vidare mot nya uppgifter kommer ur ett möte med ett liv präglat av evighetens perspektiv.

Trosbekännelser

Den här erfarenheten kläs i ständigt nya ord. Vi har många varianter i vår kyrka, poetiska texter att läsa eller sjunga tillsammans. Jämför de gärna och sök dina egna formuleringar.

De tre gammalkyrkliga texterna är: Apostoliska trosbekännelsen  som användes vid dop redan på 150-talet, den Nicenska trosbekännelsen från kyrkomötet i Nicea år 325 och den Athanasianska trosbekännelsen från 300-talet.

Texter från vår egen tid är bland andra: Måne och sol, 1974, Jag tror på en Gud som är helig och varm, 1980 och Jag tror på en Gud en enda, 1990. Alla tre finns i Den svenska psalmboken med tillägg.

Treenigheten

Alla texter beskriver Guds väsen ur tre aspekter. Det liknar ett prismaglas som hjälper oss att se ljusets olika färgnyanser. Gud är ande och finns i varje levande människa. Vid födelsen, när vi andas in för första gången, fylls vi med livgivande syre. Så fungerar andningen, nästan alltid utan att vi tänker på den, tills vi tar vårt sista andetag och andas ut inför döden.

Sakrament 

Vår inre erfarenhet av Guds närvaro behöver yttre bekräftelse. Dopet och nattvarden är speciella mötesplatser mellan gudomligt och mänskligt, heliga handlingar. Vi kallar dem sakrament. Ett sakrament kännetecknas av att Jesus sagt att vi ska göra så här, ett synligt tecken och ett löfte.

”Döp och lär” sa Jesus. Vattnet är tecknet och löftet är ”Jag är med er”, i sin yttersta förlängning betyder det att Gud är med oss genom döden, till nytt liv, alltså uppståndelse.

”Gör detta till minne av mig” sa Jesus om brödet och vinet i nattvarden. Han gav sitt liv för att varje människa ska kunna få förlåtelsen.